halleforsnassidanEn lång epok tog slut i december 2010. Efter 351 år stängdes järngjuteriet och smältugnen släcktes och formningsmaskinen slogs igen. Som för alla andra svenska bruk har det varit en ständig berg- och dalbana. Gjuteriet drevs under de sista tretton åren i mycket liten skala, som Bruksprodukter i Hälleforsnäs AB, med tio anställda som arbetade med tillverkning av industridetaljer och prydnadsföremål. Men industrin på bruket lever ändå kvar genom Anva Tubes and Components, som producerar komponenter för Scania och Skf och genom några småföretag. Bruket startade 1659 som styckebruk, det vill säga kanongjuteri. Här fanns vattenkraft, järnmalmsgruvor och rikligt med skogar som kunde leverera träkol  till masugnen. Under de första hundrafemtio åren var verksamheten blygsam, så någon bruksort kan man knappast tala. De anställda bodde i torp i omgivningarna.

Den första storhetstiden kom under 1800-talet när Lasse Celsing var ägare och brukspatron. Kanontillverkningen ersattes – Sverige hade ju blivit ett fredligt land – av hushållsartiklar, broar, milstolpar, maskindelar och mycket annat. Produktionen växte och bruket byggdes ut och det var då bland annat Kolhuset byggdes för förvaring av träkol. Men ännu var det inget storföretag, antalet anställda var i allmänhet omkring hundra. Efter Lasse Celsings död vidtog en lång period av växlande konjunkturer, ägarförändringar och försök med nya produkter som värmeledningsradiatorer. Under 1900-talets första år låg driften mer eller mindre nere och under en kort period år 1907 var ett amerikanskt företag ägare. 1920 kom så nya ägare och nya produkter som blev basen för en ny, mer än 50-årig, storhetstid. Tillverkningen inriktades på främst rördelar i aducerat (värmebehandlat) gjutjärn. Lokalerna byggdes ut, ny produktionsutrustning inköptes och antalet anställda ökade till som mest cirka 1000. Brukets största problem var under många år att få tag i arbetskraft. Det var anledningen till att många invandrare sökte sig till Hälleforsnäs. Som mest var över 30 procent av de anställda på bruket födda utanför Sverige, de flesta från Finland, och många av dem eller deras ättlingar bor kvar.

En viktig anledning till att det var svårt att få personal var arbetsförhållandena. Arbetet i gjuteriet var tungt, bullrigt, smutsigt och delvis hälsofarligt med risk för silikos. Många arbetade i skift då en del produktion gick dygnet runt, även under helger. Men samtidigt var det en arbetsplats där människor trivdes med bra sammanhållning, åtminstone bland de anställda på samma nivå. Den hierarkiska uppbyggnaden med stora klass-skillnader mellan arbetare och tjänstemän och högst upp bruksdisponenten tycks inte ha påverkat trivseln på jobbet och på fritiden. Idrott, politik och annat föreningsliv fyllde människors liv med meningsfullt innehåll.

Bruket idag ser inte ut som ett 350 år gammalt företag. Anledningen är den förödande brand som inträffade år 1934. Så gott som hela fabriken förstördes och fick byggas upp igen från grunden. Kvar från den gamla tiden blev bara Kolhuset och herrgården. Från mitten av 1970-talet var brukets storhetstid över och kriserna duggade tätt. Under tjugo år gjordes många försök att skapa lönsamhet av Anders Wall, Electrolux och många andra. Recepten var personalminskningar vilket medförde att antalet anställda under tjugo år i etapper minskade från 1000 till cirka 100. Efter en ny konkurs 1997 blev det en fortsättning i mycket liten skala genom Bruksprodukter. Fastigheterna togs över av en idéell stiftelse bildad av av några Hälleforsnäsbor. Långsamt har en del av lokalerna fyllts med annan verksamhet, småföretag i olika branscher, hantverkare och konstnärer. Miljöföroreningar sanerades bort i ett stort flerårigt projekt kallat ”Rena Bruket”.

Kolhusteatern startade vid mitten av 1990-talet och har sen dess blivit en viktig aktivitet för hela bygden och en stor del i brukets och ortens nya identitet. Sommaren 2008 öppnade Lager 157 i gamla fabrikslokaler som har renoverats och anpassats på ett sätt som har gett pris från Sveriges Arkitekter Södermanland. Den satsningen har skett i intimt samarbete med Flens Kommun och har inneburit att ett antal ungdomar från bygden har fått jobb.

I början av 2016 flyttade Jürss Ost sin verksamhet från Flens tätort till Bruket. Tanken är att bruksområdet ska övertas av Flens Kommun. Snart skrivs förhoppningsvis ett nytt kapitel med positiva förtecken i en historia som alltid har kännetecknats av förändringar.

Ragnar Boman
Tidigare ordförande
Stiftelsen Hälleforsnäs Bruksfastigheter
1997-2013