Idag syns bara rester av det som en gång var ett stort fabriksområde med tusen anställda. Många byggnader har rivits. De kvarvarande har delvis fått ny användning efter renoveringar och investeringar. Det är bara Kolhuset som har kunnat användas i nästan helt ursprungligt skick – med tillägg av läktare för publiken. Idag rymmer bruksområdet en spännande blandning av mat, konst, teater och annan kultur, hantverk, småindustri och fritidsaktiviteter. Fastigheterna på bruksområdet ägs sedan några år av Flens kommun genom två helägda kommunala bolag, Framtidsbruket och Unikabruket.
Där gjuteriarbetarna hade omklädningsrum i det s k Personalhuset finns numera Jürss Mejeri med småskalig tillverkning av exklusiva ostar med råvara från trakten i form av ekologisk komjölk. Jürss har också en butik med olika lokala livsmedel Ovanför Jürss finns den populära Bruksrestaurangen Axellent med mat av hög klass i nyrenoverade lokaler som även har goda konferensutrymmen. I en annan lokal har nyligen öppnats Pizzeria Femhundragrader.
I andra delar av bruksområdet finns f n (sommaren 2021):
– Högtorp Gård, produktion och butik för livsmedel
– Telling Stories, showroom och e-handel för inredningsprodukter
– Anva Tubes and Components
– Cykelverkstad
– Padelhall i det f d kärnmakeriet
– Turistbyrå med försäljning av gjutjärnsprodukter
– Gjuterimuseum med bandyutställning
– Konstgalleri
– Konstnärsateljéer
I de lokaler som under åren 2008 – 2019 hyste klädföretaget Lager 157 finns nu Pizzeria Femhundragrader och Flens kommun har planer för egna verksamheter i byggnaden.
En lång industriepok på bruket tog slut i december 2010. Efter 351 år stängdes järngjuteriet, smältugnen släcktes och formningsmaskinen slogs igen. Som för alla andra svenska bruk hade det varit en ständig berg- och dalbana. Gjuteriet drevs under de sista åren i mycket liten skala, som Bruksprodukter i Hälleforsnäs AB, med tio anställda som arbetade med tillverkning av industridetaljer och prydnadsföremål. Kvar finns nu Anva Tubes and Components som bearbetar järnprodukter tillverkade på andra håll.
Bruket startade 1659 som styckebruk, det vill säga kanongjuteri. Här fanns vattenkraft, järnmalmsgruvor och stora skogar som kunde leverera träkol till masugnen. Under de första hundrafemtio åren var verksamheten blygsam, så någon bruksort kan man knappast tala om. De anställda bodde i torp i omgivningarna.
Den första storhetstiden kom under 1800-talet när Lasse Celsing var ägare och brukspatron. Kanontillverkningen ersattes av hushållsartiklar, broar, milstolpar, maskindelar och mycket annat. Produktionen växte och bruket byggdes ut och det var då bland annat Kolhuset byggdes för förvaring av träkol. Men ännu var det inget storföretag, antalet anställda var i allmänhet omkring hundra. Efter Lasse Celsings död vidtog en lång period av växlande konjunkturer, ägarförändringar och försök med nya produkter som värmeledningsradiatorer. Under 1900-talets första år låg driften mer eller mindre nere. 1920 kom så nya ägare och nya produkter som blev basen för en ny, mer än 50-årig, storhetstid. Tillverkningen inriktades på främst rördelar i aducerat (värmebehandlat) gjutjärn.
Lokalerna byggdes ut, ny utrustning inköptes och antalet anställda ökade till som mest cirka tusen. Brukets största problem var under många år att få tag i arbetskraft. Det var anledningen till att många invandrare sökte sig till Hälleforsnäs. Som mest var över 30 procent av de anställda på bruket födda utanför Sverige, de flesta från Finland, och många av dem eller deras ättlingar bor kvar.
En viktig anledning till att det var svårt att få personal var arbetsförhållandena. Arbetet i gjuteriet var tungt, bullrigt, smutsigt och delvis hälsofarligt med risk för silikos. Många arbetade i skift då en del produktion gick dygnet runt, även under helger. Men samtidigt var det en arbetsplats där människor trivdes med bra sammanhållning, åtminstone bland de anställda på samma nivå. Den hierarkiska uppbyggnaden med stora skillnader mellan arbetare och tjänstemän och högst upp bruksdisponenten tycks inte ha påverkat trivseln på jobbet och på fritiden. Idrott, politik och annat föreningsliv fyllde människors liv med meningsfullt innehåll.
Bruket idag ser inte ut som ett 350 år gammalt företag. Anledningen är den förödande brand som inträffade år 1934. Så gott som hela fabriken förstördes då och fick byggas upp igen från grunden. Kvar från den gamla tiden blev bara Kolhuset och herrgården. Från mitten av 1970-talet var brukets storhetstid över och kriserna duggade tätt. Under tjugo år gjordes många försök att skapa lönsamhet av Anders Wall, Electrolux och många andra. Recepten var personalminskningar vilket medförde att antalet anställda under tjugo år i etapper minskade från 1 000 till cirka 100. Efter en ny konkurs 1997 blev det en fortsättning i mycket liten skala genom Bruksprodukter och det företag som nu heter Anva. Fastigheterna togs över av en ideell stiftelse bildad av några Hälleforsnäsbor. Miljöföroreningar sanerades bort i ett stort flerårigt projekt kallat ”Rena Bruket”. Sakta men säkert påbörjades en omvandling som numera drivs av Flens kommun.
Ragnar Boman
Tidigare ordförande, Stiftelsen Hälleforsnäs Bruksfastigheter (1997-2013)
Juni 2021
Bilder från Sörmlands Museum och Gjuterimuséet i Hälleforsnäs.