Kolhuset byggdes i början av 1800-talet för att förvara allt träkol som på den tiden behövdes för att smälta järnmalm i den dåtida masugnen på bruket. Kolet framställdes i milor i skogarna runt omkring. Det var torpare och småbönder kolade åt bruket. Vintertid fraktades träkolen på isar eller snötäckta vägar till Kolhuset som var stort nog att rymma ett helt års behov för masugnen.

Kolhuset är en jättelik byggnad, golvytan är närmare 4 000 kvadratmeter. Väggarna är murade av slagg, en restprodukt från järnframställningen. Utsidan är kalkputsad, man kan även se små kolbitar i putsen. Den övre delen av fasaden består av tjärat trä, med små fönster som släpper in en smula ljus i lokalen. Takstommen är av trä med täckning av tjärpapp. Taket är fribärande och var när det byggdes Europas största fribärande takkonstruktion.

Med tiden förvandlades Kolhuset till förråd och slutligen till allmän skräpkammare. Kolhuset var en av få byggnader på bruksområdet som inte förstördes vid den stora branden på Bruket 1934.

Idén att förvandla Kolhuset till en teaterscen föddes 1992. Den första åtgärden var att rensa ut allt skräp som samlats i Kolhuset under årtionden. Därefter vidtog tvättning. 175 års koldamm skulle tvättas bort från väggar, tak och golv. Till sist syntes slaggstenen i väggarna igen och takstolarna fick visa upp sin skönhet. Lite koldamm blir vi nog aldrig helt av med – vi försöker se det som en del av Kolhusets historia.